När jag ställer mig på scenen är jag ensam ansvarig för att skapa publikens intresse och engagemang så länge mitt framträdande varar. Det är en envägskommunikation.
Jag berättar med hela mig: min kropp, röst, mina rörelser och framför allt mina känslor. Jag syns, jag hörs och jag känns. Jag skapar en upplevelse i åskådaren av vem jag är - antingen jag vill eller inte. Jag ger mig till känna i fullformat i mycket högre grad än i någon annan kommunikationsform.
På scenen utlöses en rad reaktioner i mig i kroppen och känslolivet. De är mina reaktioner på hur jag har präglats till att få vara i centrum och få alla andras uppmärksamheten bara på mig. Jag kan då överraskas av oväntat starka känslor och ovälkomna kroppsyttringar som överrumplar mig och hotar att ta över showen. Men alla inre känslor och impulser kan användas kreativt till att förlösa mötet med publiken... (t o m scenskräck!)
Vi var alla födda till att vara fulländade aktörer på livets scen med självklar övertygelse om att vara universums centrum. Denna inre aktör går att återerövra när du som vuxen befinner dig på scenen inför publik.
Den här träningen är till för det.
|